DANSTERAPI

 

Sedan urminnes tider har dans spelat en viktig roll för människan. Dansterapi är en modern och samtidigt en mycket gammal läkekonst. De dansande stod i kontakt med gudarna, som åkallades för att man skulle få del av den läkande kraften. 

Under andra världskriget, vid behandlingen av krigsskadade soldater, konstaterades en positiv effekt av konstnärliga aktiviteter och terapier. Kreativa terapiformer som dans, gjorde att de öppnade sig, vilket gjorde dem mer mottagliga för den verbala terapin.

dansterapi är det processen som är viktig, inte produkten i form av en färdig dans.

Alla kan dansa på sitt eget sätt. Här finns inget rätt eller fel, eftersom man söker det personliga rörelseuttrycket. Individens rörelsemönster avspeglar en del av personligheten.

Dansterapin bearbetar såväl fysiska spänningar som psykiska konflikter. Uppfattningen att en förändring på ett rörelseplan också medför en förändring på ett psykiskt plan är central. Man kan sätta rörelse på en känsla istället för ord. Var och en kan finna sin individuella rytm och rörelse, här och nu.

Att utforska andra rytmer och rörelser utvecklar människan. Rörelsen är ett sätt att förena kropp och själ och det medvetna med det omedvetna. På en icke verbal eller preverbal nivå. Bortom orden.

Dansterapeuten försöker hjälpa sin klient att lösgöra sig från spänningar, att känna de känslor som väcks och de minnen som kroppen lagrat. Vad säger smärtan?

Dansterapi aktiverar kreativiteten. Kreativitet innebär ju att låta sin inre värld gestaltas i den yttre, tex genom rörelse. De spontana dans- och rörelseimprovisationerna kan liknas vid psykoanalysens fria association.

Kroppen och rörelse är viktiga i det terapeutiska processen, men det är också viktigt att sätta ord på det som kroppen uttrycker.